Poesia kaiera
Poesia kaiera
Alfonsina Storni
itzulpena: Uxue Alberdi
2017, poesia
64 orrialde
978-84-92468-96-6
Alfonsina Storni
1892-1938
 
 

 

Antzutasun-garaia

 

Emakumeari zenbakiek so egin

eta altxor bat utzi zioten magalean:

eta ibai gorri bat ikusi zuen handik irteten

munduari bira ematen ziona espiralean.

 

Zeinu arrotzak, ulertezinak ia,

ibaiertzetan itzal egiten, eta ilargia,

erriberetan maltzurki dibujatua,

itsasaldiak atontzen.

 

Uhaldiei esker kreatzaile izan zen

eta zenbaki hotzak begi izutuzko

aurpegi epeletan egin ageriko.

 

Egun batez, bere sabeletik ihesi joan zen ibaia

eta behiala gizonez loraturiko irla berdea

mortu bilakatu zen, eta harrotzen ikusi zuen haizea.

 

Tiempo de esterilidad

A la mujer los números miraron / y dejáronle un cofre en su regazo: / y vio salir de aquél un río rojo / que daba vuelta en espiral al mundo. // Extraños signos, casi indescifrables, / sombreaban sus riberas, y la luna / siniestramente dibujada en ellos, / ordenaba los tiempos de marea. // Por sus crecidas Ella fue creadora / y los numeros fríos revelados / en tibias caras de espantados ojos. // Un día de su seno huyóse el río / y su isla verde florecida de hombres / quedó desierta y vio crecer el viento.