Poesia kaiera
Poesia kaiera
Edna St. Vincent Millay
itzulpena: Ana Morales
2021, poesia
64 orrialde
978-84-17051-65-5
Edna St. Vincent Millay
1892-1950
 
 

 

XLII

 

Ezpainok zein ezpain, eta non, eta zergatik

Musukatu duten ahaztu zait, eta gauez

Zein beso izan ditudan burko; baina kaskez

Eta aienez dago gaur euria beterik,

Mamuak erantzunen zain kristalen atzetik,

Eta hasi zait bihotzean min sor bat zirkinez,

Oroitu bako mutiko haiek oihu batez

Gauerdian berriro helduko ez baitzaizkit.

Horrelaxe neguan arbola bakartiak

Ez daki joan diren txoriak banan-banan,

Baina bai dituela adarrak isilago:

Atzoko maiteen berri ez dezaket nik eman,

Soilik dakit abestu zuela nigan udak

Tartetxo labur batez, ez ordea gehiago.

 

XLII

What lips my lips have kissed, and where, and why, / I have forgotten, and what arms have lain / Under my head till morning; but the rain / Is full of ghosts to-night, that tap and sigh / Upon the glass and listen for reply, / And in my heart there stirs a quiet pain / For unremembered lads that not again / Will turn to me at midnight with a cry. / Thus in the winter stands the lonely tree, / Nor knows what birds have vanished one by one, / Yet knows its boughs more silent than before: / I cannot say what loves have come and gone, / I only know that summer sang in me / A little while, that in me sings no more.